Hon ger inte upp, den där Mamman. Idag har vi fått fortsätta öva. Inte på att hälsa, nu är vi friska och glada igen. Men på att lyfta huvudet utan att dregla på handen hela tiden. Då gav vi henne ett foto hon förtjänade:
Ni ser väl tungan?
Tur att Isabelle kom hem från skolan och kunde leka med oss! Vi älskar nämligen att ligga på skötbordet och säga "ooohh" och "buuuu" när det sjungs om kycklingar och ramsas om apor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar