Hjärteknipande tisdag

När morgonen grydde, vällingen var urdrucken och solen på väg upp låg vi och mös vårt vanliga morgonmys. Eller som vi ibland kallar det - morgonbus. Men denna morgon var inte som alla de andra. Denna var alldeles hjärtespeciell. Mamman busade på som vanligt, sjöng och tramsade sig. Och då....

Vilda skrattade.

Ett riktigt fnissigt prinsesskratt♥ Två gånger lyckades Mamman busa till sig skratt, men när filmkameran kom fram så ville det stajlas framför den istället, med olika fotomodellsblickar och lite tuggande på handen. Trots alla försök så tänkte vi inte låta Mamman få hela tårtan på en gång. Vi ska ju spara godbitar till Pappatok och alla syskon också.

Så vi gick istället ut och åkte vagn denna ljuvliga höstdag! För visst sken solen på Vildas första skrattdag. Såklart!

Sen kom vi hem till vår älskade trädgård. Eller som vi brukar säga: Vår lööövgarden. Vi älskar den så mycket att Saga valde att ha på sig sin hjärtetröja. Den har inte lika många hjärtan på sig som det finns löv i trädgården, men den är skön, sitter fint och bäst av allt: Den går alldeles utmärkt att kissa ner. Då ser Saga såhär glad ut.

Vi har en baktanke med allt! Sen Mamman satte upp bilder på roliga kompisar över skötbordet så trivs vi bra där. Så kom dagens nya outfit på.

Lika söt men inte nerkissad och därför inte lika rolig. Fast Sagas gosiga prinsessmage kommer till sin rätt i den! Så stor blir den efter en hel flaska välling. Vi älskar mat!

Har ni förresten undrat hur Mamman gör när det är dags för oss att äta? För det första blir vi nästan alltid hungriga samtidigt och nästan alltid på klockslagen 10, 13 och 16. Då har Mamman förberett och puffat upp kuddarna i soffan till oss, och såklart lagt fram Vilda Matildas haklapp. För när hon äter vill hon gärna dela med sig. Lite till Vilda. Lite till kudden. Lite till tröjan.

Har ni också undrat hur Mamman gör när hon och resten av familjen ska äta? 

Hon ställer något av våra storasyskon framför spisen, lägger sig på golvet och fotograferar oss prinsessor när vi tittar och lär. Hon mumlar något om att ha bevis för att vi har blivit upplärda. 

Det gör inget. Vi tycker det ser kul ut och hela familjen vet att så länge vi kan hålla borta Mamman från knivar och andra vassa föremål så kan vi ha kvar både spis och inredning. Däremot gör detta något:

Vad är det för en konstig mamma som sätter alldeles för stora strumpor på sin prinsessbebis?

Hjärtekramar till er alla!