I väntans tider

Idag har vi väntat och väntat.

Imorse väntade vi jättemycket. Istället för att sitta hemma och vänta så gick vi en lång runda och väntade.

Våra storasyskon blev inte ens trötta i benen fastän vi gick så långt, men trötta i vänte-nerverna blev de. För när vi kom hem så fortsatte vi att vänta och vänta.

Vi åt lite och matchade varandra.

Vi väntade och väntade ännu mer. För att få tiden att gå så lekte vi lite. Ser ni hur mycket våra storasyskon älskar oss prinsessor?

Vi hade väntat jättelänge. Hela morgonen och hela dagen. Till slut kom de äntligen!

Batman-Kevin och Vampyr-Anton!!!

Det monsterfirade vi med läskiga godsaker, en hel del bus och gullig film om minimotter. Inte särskilt läskig men väldigt rolig!

Dramatiken idag med all väntade gick dock inte att jämföra med det som hände sen... Carlpedal blev jätteallergisk och förvandlades till ett riktigt monster. Så nu måste Mamman passa honom inatt så att det inte blir monsterläskigt i halsen.

Vi snusar på, snarkar ikapp med Pappatok och bryr oss inte ett dugg om att Mamman sover i soffan med Carlpedal.

Zzzzpussar och roooaarrkramar!