Strumptjuven.

I vanliga fall är det Saga som stjäl strumpor. Hon hittar trevliga strumpor under sängen, färgglada sådana på kompisens fot och alltsom oftast härligt blöta på syster Vildas fötter. En strumpa att stoppa i munnen är lycka för Saga.

Att själv bli bestulen på sina strumpor är hon inte van vid....

När Saga fryser om fötterna låter hon alla veta om det. Vilda Matilda ställer upp som förste-letare och ger sig ut på jakt efter strumptjuven. 

Letandet fortsätter även när det är dags för långpromenad. Eftersom inga synliga ledtrådar har funnits ger sig Vilda i jakt med att leka spårhund.

Promenad och letande gör en kommissarie som Vilda trött och därför får hon förtsätta vila i vagnen medan Saga själv ger sig ut på jakt.

Kanhända tjuven har lagt strumporna på precis det ställe där Saga vet att det ligger massvis med strumpor under sängarna?

Mamman tycker inte alls att Saga måste ta sig uppför trappan och leta efter sina strumpor under storebrödernas sängar. Hon tror inte alls att tjuven tagit sig upp dit, då hade de minsann sett spår efter dammtussar större än Sagas älsklingshund.

Nej, Mamman är övertygad om att tjuven har hållit sig i närheten och sätter igång med att förhöra den hon tror är skyldig.

Dock kommer hon inte långt i förhören eftersom den misstänkte väljer att inte svara utan enbart ta på sig sin allra oskyldigaste min.

Då är det bättre med att förleda uppmärksamheten mot något mycket mer intressant, tycker storebror Carlpedal och plockar fram den prassligaste påsen ur godisskåpet. 

Såklart får Saga ta lika många majskrokar som det antal strumpor hon blev av med. Såklart. Vilda nöjer sig med en.

I taget.

Den hårda jakten på strumptjuven glöms bort när Saga demonstrerar sin nya taktik i att ta sig framåt. Upp med ena knät, rumpan i vädret, ta fäste med underarmarna och tårna och så hiva sig fram. Lätt som en plätt!

Strumppussar och krypkramar!