söndag 8 januari 2012

Sammanfattning av nattliga sammanbrott och dagliga utbrott. Med en massa kärlek däremellan!

Det har varit tre hektiska veckor! Som titeln avslöjar har vi inte haft det lätt, varken stora eller små. Detta trots fantastiska dagar med ljus, paket, fyrverkerier på himlen och en himla massa kärlek!

Vi har inte sovit en hel natt under dessa veckor. Har inte täppta näsor väckt oss, så är det Mammans förskräckliga hosta som ser till att vi inte får sova. Alldeles förskräckligt tycker också Vilda en arla morgon.


Men vi har varit bedårande söta varje dag och det känns som om att vi konstant har varit i väntan på mat...


Det är tur vi har snälla syskon som ger oss det!


Våra snälla syskon ser också till att vi lär oss det här med blommor och bin. Ja, iallafall att man inte får röra granen. Sitter Vilda i gåstolen så har hon glömt det där Carlpedal lärde henne, men Saga hon har förstått att i brorsans famn, och bara där, kan man njuta av juleglittret!



Och på julafton, i moster Gulans famn, kan man njuta av julklapparna!


Julklapparna innehöll bland annat jätteroliga badleksaker. Åtminstone tycker våra storasyskon att de är roliga.


Vi fick också matstolar till stora prinsessflickor. Äntligen!, hojtar Saga och tycker att maten borde serveras ännu snabbare i dessa. Jippie!, hojtar Vilda och sträcker sig efter alla saker i närheten. Även om det bara är systers arm...


Det var en riktigt bra julklapp, nu kan vi vara med vid kvällsmaten på riktigt! Tack Farmor och Farfar!


I väntan på fyrverkerier vilade vi. Vilket Vilda återigen tyckte var förskräckligt.


Saga däremot försökte hålla sig uppdaterad med vad som hände ute i stora vida världen. Ganska förskräckliga saker det också...


Då var det mycket trevligare med nyårsfirande! Det kanske inte är riktiga prinsesskronor men vi tyckte allt att vi var bedårande i våra guldhattar.


Det nya året har hittills fört med sig nya upplevelser som numera är våra favoritgöromål.

Kli på ryggen. Precis vad små sessor behöver. 


Övning på att sitta själv. Det är ett hårt arbete, men Saga är glad över att vara en gosetjock prinsessbebis. Hon tror nämligen att hon kommer lära sig detta först. Pappatok också så han ser till att Saga övar och övar och övar...


Vilda tänker vara först med att lära sig att gå. Det här med att sitta still på en filt är inget för en prinsessa med så vackert namn. Gåstolen används flitigt och alla stora i familjen får varken rast eller ro. Istället springer de runt hojtar "Aja baja" och flyttar på blommor, aktar prinsessor från granen, fönsterkarmar och samtliga bord och hyllor. 


Vi kanske är små... Men vi når långt!

1 kommentar:

Fred Tihof sa...

Ni verkar ha haft en mycket bra jul! Vi fick ju också träffas en stund och det tyckte jag var jätte kul. Kram på Sessorna