Finaste Fred♥

Vi har varit och hälsat på vår Finaste Fred-kusin. Han är några månader äldre än oss och väldigt duktig på vissa saker vi håller på att lära oss. Han är en riktig solstråle med magen full av skratt och ögonen fulla av bus!

Tillsammans med honom har vi haft några roliga dagar, för det visar sig att vi har samma intressen. Vi gillar att kolla på djur och lät därför våra mammor följa med oss på årets kosläpp i Svalöv. Det var bra att mammorna följde med, för det var en lång väntan och vi ville ha pausunderhållning. Sånt är Moster Jennifer duktig på!

Det var en lååång väntan...

Men till slut kom de, de tokiga kossorna! Vi tyckte det var jättespännande och satt helt stilla i våra vagnar och bara tittade. Så häftigt!

De hoppade och stångades och sen kom bebiskossan ut. Söte söte söte suckade Mamman och önskade sig en sådan i julklapp.

Vi var fascinerade över de stora kossorna. Såhär stora var de!

En kväll var det dags för ännu mer finbesök. Vi blev så glada när mammorna berättade och väntade ivrigt på våra gäster!

Precis som tidigare på dagen så fick vi vänta och vänta och vänta....

Till slut kom fingästerna. Snällaste Mormor, Tokigaste Morfar och vår älsklingsgammelfaster Christel!

Den allra finaste, mest spännande och väldigt ivriga gästen var Ines Majonnäs! Söta söta söta suckade Mamman och önskade sig henne i julklapp!

Vi hann med annat också under Finaste-Fred-besöket. Mysa hann vi med en hel del, kvällsmys, förmiddagsmys, eftermiddagsmys, lunchmys och såklart morgonmys...

Fred passade på att visa sina konster, han kan krypa jättesnabbt och han kan öppna dörrar och stoppa in viktiga Mamma-saker i både skåp och lådor så att dom inte hittar de. Han kan också resa sig och balansera på ett alldeles bedårande sätt.

Efter några fina dagar med Finaste Fred var det dags att säga hejdå. Det blev en lång stund i hallen med byte av hejdåkramar, hejdåpussar och nappar.

Tack Fred! Och tack Finaste Freds goa föräldrar♥

När vi kom hem kände Mamman lite abstinens över att knappt ha använt Pappatoks kontokort och drog med sig alla sina tvillingar till affären. Där gjorde både kunder och butiksmedarbetare stora ögon eftersom de var säkra på att de såg dubbelt...

 Nu ska vi bli lika duktiga som Fred och övningen med att resa sig mot annat än spjälsängen har nu startat.

Vad Mamman säger om detta vill ni inte veta. Vad Pappatok säger om summan på kontokortet som Mamman ska använda till inhandling av säkerhetspryttlar vill ni inte heller veta.

Pussar och kramar till er alla och stående ovationer till oss!

Kökstjänst.

Det är tur att Mamman har oss! Vem ska annars underhålla henne när det ska skalas potatis eller stekas köttbullar? Med Lilla Babybandet blir kökstjänsten mycket roligare!

Många gånger hjälps vi åt att spela, en bankar och den andra sjunger. Mamman tycker det låter som ljuv musik. Pappatok däremot, han får ont i öronen säger han och lägger sig i soffan istället.

Men han kommer fort tillbaka när maten står på bordet! 

Våra middagar är ganska högljudda med en massa pladder, det blir gärna det med sju personer kring matbordet. Vi brukar också vara med i pladdret, särskilt berättar vi att vi vill ha påfyllning. Av någon anledning tar maten slut på en gång...

Det blir lite kladdigt när vi övar på att äta själv, men det gör inget säger Mamman. Pappatok tycker vi är ouppfostrade och behöver skärpa oss.

Så då gör vi det så fort tillfälle ges. För det är inte ofta skärpen ligger framme...

I vår kökstjänst ingår också att underhålla varandra till morgongröten. Vilda älskar när Sagaprinsessan tokar till sig vid matbordet!

Den frillan alltså! Jätterolig!!

Mamman får snart ta med oss till frisören. Vi vet precis vad en frisör är.

Det har vi läst i en bok.

Puss o kram♥

Men åhhh!

Så säger storasyskonen om de tycker att någon av syskonen är jobbiga, retfulla eller bara i vägen.

Men åhhh!

Hade en Sagaprinsessa kunnat prata är det precis det uttryck som hade använts om dagarna.

Men åhhh!

Hon börjar redan tidigt på morgonen, den där Vilda Matilda alias Nyfiken I En Strut alias Jag Vill Också Vara Med alias Störiga Lillasystern. Saga sitter och leker i godan ro och är hur nöjd som helst. Bakom hörs ett snabbt tappande och hasande. 

Vilda är på väg.

Det där som Saga håller på med ser väldans spännande ut, tycker Vilda och sätter sikte på att också leka den leken.

Men för att få precis samma perspektiv som storasyster måste Vilda såklart sätta sig på precis samma ställe. Ett bra knep hon kommit på är att med rumpan puffa bort Saga. Och slutligen med ryggen knuffa bort henne den sista millimetern.

Alldeles utmärkt, tycker en Vildaprinsessa och förstår inte alls varför ljudnivån i rummet ökade så plötsligt.

Men åhhh!

Vilda tycker ju att allt är spännande! Alldeles särskilt det som Saga gör, det hörs ju så väl på Sagas förtjusta skrik att just den leksaken hon håller i är den roligaste leksaken i världen. Inte konstigt alls att Vilda också vill ha just den. 

Fast Mamman tycker nog att Vilda inte behöver slåss eller putta undan Saga. De flesta leksaker finns det faktiskt två av. Och av duplobitarna finns det typ... hundra bitar! 

Fast det förstås... De andra bitarna låter ju inte likadant.

Bokpussar och Duplokramar!

Kalasdax!

Vi är väldigt snälla prinsess-småsystrar. Vår älsklingsstorasyster Isabellabus hade kalas för sina tjejkompisar i lördags och såklart ställde vi upp i förberedelserna.

Redan kvällen innan städade vi undan alla leksaker som någon hade spridit ut över hela nedanvåningen.

När vi var klara la Mamman oss i våra sängar för att vi skulle vara utvilade och pigga till kalaset. 

Som vanligt var vi tvungna att säga godnatt till varandra först, med de sedvanliga kullerbytteförsöken, hopp-i-sängenövningarna och "vem-kan-kasta-nappen-längst-bort"-leken.

Vi behövde vår nattsömn. Direkt på kalasmorgonen sattes alla flickor i arbete.

ALLA flickor.

I arbete.

Pappatok fick också jobba, se vilket vackert resultat! Han la ut tallrikarna jättefint!

Efter att alla tjejer kommit var det dags för oss att ta på oss rollerna som övervakare till dessa ligister. Det skrattades, fnittrades, sparkades bollar, sköts konfetti, skreks, slängdes popcorn överallt och det var ett himla springande och hoppande i tre timmar. Men med vår övervakning var det åtminstone lugnt vid matbordet.

 Inte.

Förutom allt tjo och stim med Isabellabus la kalastjejerna en del tid på att gosa med oss.

Efter kalaset körde Mamman och hämtade upp storebröderna som flytt kalasfältet, och hon passade på att ladda kameran för att kunna ta kort på kaoset. Men det hade Pappatok redan städat bort, inte en kaksmula eller ens ett kalaspapper låg kvar på golvet! 

Istället får ni se ett kort på Pappatoks städning i rabatten häromdagen.

Kalspussar och ballongkramar på er!

Påskkärringar och cirkusbebisar.

Mamman tycker ibland att det är rena cirkusen på Fosforvägen 14. Särskilt när det är påsklov. Då visar vi upp alla våra konster, det är ju så mycket roligare när vi har stor publik och alla syskonen är hemma och kan beundra oss!

Bland annat så visar vi hur bebisar gör när de ställer sig upp i sängen:

- Hjääälp!!, ropar Mamman och beordrar Pappatok att genast sänka sängarna. När Pappatok får jobba blir vi såhär glada!!!

Nu kan vi öva i lugn och ro och det gör vi varje kväll.

Vilda väljer att öva på att göra kullerbyttor istället. 

Pappatok övar ingenting i sin säng. Efter att ha jobbat så hårt med våra sängar behöver han vila. Bäst vilar han när Nalle ligger bredvid.

Vi kan andra konster också. Vi kan stå på alla fyra och gunga i takt till Mora Träsks visor om Zoo och studsmaskiner.

Och så kan vi konsten att se alldeles bedårande ut!

Vi lär våra storasyskon konsten att leka med lego. Man tar en bit, dreglar lite på den och sen tar man en annan bit och dreglar lite på den. Sen bankar man båda bitarna på golvet.

Vi visar och visar och ändå gör de fel. Hmpf.

Något de åtminstone har bra övning i är i konsten att äta glass. De är experter på det! Vi längtar så tills de får lära oss!

Vi kan åtminstone äta Mammans isländska pannkakor, alldeles själva. Det är vi experter på!

Visserligen ser det ut som om vi inte kan det efteråt... Men några hamnar i munnen iallafall!

Isabellabus kan konster hon också. Hon kan pynta riset fint och göra Vilda lycklig! 

Mamman däremot, hon gör Vilda olycklig när riset ställs högst upp på bokhyllan, långt från klåfingriga bebisfingrar.

Några som gör en Saga-bebis olycklig är de där hemska tanterna som kommer och ringer på dörren och vill  ha påskgodis.

Då är det roligare att leka vid en annan dörr, närmare bestämt glasdörren till vardagsrummet. Den öppnas inte, men påskkärringen på andra sidan är väldigt underhållande!

Påskpussar och cirkuskramar till er alla!